Mellan 2012 och 2019 ritade jag sketchnotes live på konferenser – oftast ett föredrag per iPad-skärm, publicerat direkt efter passet. Den första samlingen, från UXLx 2012, hade fått över 34 000 visningar på SlideShare i februari 2013. Mina favoriter är de senaste, från UXLx 2019.
Läs mer
- UXLx 2012, Lissabon: den första hela samlingen, ritad i Paper på en iPad 2 med en Wacom Bamboo-penna.
- SSMX 2013 (Stockholm Social Media Exchange), en knytkonferens: dagens skisser publicerade under middagspausen.
- Februari 2013: intervjuad av David Stark för konferensmagasinet Svenska möten om skisser som arbetsverktyg.
- UXLx 2015: två workshoppar (Abby Covert, Nicole Fenton) och en hel dag med föredrag – 11 skisser, var och en med en viktig lärdom på bloggen.
- UXLx 2019, Lissabon: två workshoppar (Brittney Dunkins om strategiskt berättande, Kristin Skinner om Design Ops) och föredrag av bland andra Stephen Anderson, Jessica Outlaw, Denise Jacobs, Val Head, Pamela Pavliscak, Farai Madzima och Tom Kelley – och ett eget hjärnsläpp med allt jag ville ta med mig hem.
Länge satt jag fast i den vanliga, vansinniga föreställningen om att jag inte kunde rita – att man måste ha utbildning, och att en vuxen människa inte kan lära sig rita serier. Scott Adams, Dilberts skapare, visade att man helt kan byta spår, och serien xkcd visade att streckgubbar räcker för att kommunicera intrikata budskap.
Vändpunkten kom när jag startade eget och äntligen läste Dan Roams bok The Back of the Napkin. Den förändrade hur jag antecknar på möten och föreläsningar och hur jag skissar upplevelsekartor – och bilderna skapade ett engagemang som ingen av mina klassiska rapporter kommit i närheten av. På mina workshoppar ritar alla.
På UXLx 2012, med den nya appen Paper på iPaden, skissade jag mig igenom alla tre dagarna och lade upp varje teckning på Flickr direkt efter föreläsningen. Responsen gav bränsle att fortsätta.
Metoden, som jag beskrev den i en intervju 2013: ägna de första tre–fyra minuterna åt att rita av talaren medan du lyssnar; låt publiken välja ut de viktigaste punkterna – det som får mest sus, viskningar eller skratt ska med; tveka inte, och våga sudda. Mycket av det som ser ut som teckning är text, i färg och med handritade bokstäver. En skiss säger inte mer än tusen ord, men den gör orden begripliga och intressanta.
För mig som frilansare blev skissandet både marknadsföring, en konkurrensfördel och en inkomstkälla.
